Reflektioner

När jag nu några dagar efter mitt vernissage summerar jag den gångna helgen och vad det medförde, sitter jag nu lugnt tillbakalutad med en kopp kaffe och njuter.

Vernissage gick bra, visst saknade jag några ansikten på utställningen, men andra som dök upp övervägde bortfallet av förväntade besökare. Summa summarum var det ett bra vernissage och jag är mycket nöjd.

Slumpen tror jag inte på, men dagen innan vernissage såg jag en delning på Facebook om ledig lokal som bla var lämpad som fotostudio. Strax före vernissaget fick jag svar på min fråga och jag blev erbjuden en visning som i söndags.

Men vi backar lite. Efter min utställning fick jag även en fråga om att följa med på en fotoutställning i Karlskoga. En bekant till en nära vän hade utställning på caféet vid Alfred Nobels herrgård. Som alltid är det mycket stimulerande att träffa nya människor. Och denna underbara kvinna var inget undantag. Idag onsdag besöker hon min utställning.

Det blev en lång härlig pratstund oss tre mellan samt caféets ägare,en mycket trevlig man med många fantastiska minnen och erfarenheter i bagaget.

När vi fikat klart och tackar för oss strosade vi runt i trädgårdarna vid herrgården. Massor av positiv energi fyllde kroppen på olika vis där vi spatserade. På baksidan av herrgården pågick ett utomhusbröllop. Vi beskådade från avstånd utan att störa. När vi sedan gick vidare och strosade runt hörde vi ett ekipage med häst och vagn. Det var brudparet och ytkesskadad som jag är har jag alltid kameran med. Självklart kunde jag inte låta bli att knäppa några bilder på de lyckliga tu, vilket medförde lite lätt förvirring när dom plötsligt insåg att det var två fotografer på plats.

När dom passerat så studerade den kvinnliga bröllopsfotografen min kamera noga och slinker ur sig när hon skyndar förbi ”En sådan där skulle man ha. Ska vi byta kamera” och skrattade.

Hennes kompaktzoom är väll inte ett första hands val vid bröllop direkt. Men man tager vad man haver och den bästa kameran är den man har med sig.

Vi hoppar nu fram till söndag den 30/6. Den sista dagen av årets första sommarmånad.

Solen gassar, den värmer på ordentligt. Det blir årets första frukost på balkongen. Jag njuter av de ljumma vindarna som fläktar förbi. Jag hinner med en hel del måsten innan äntligen klockan är slagen och jag kan gå och titta på lokalen.

En sprudlande glad tjej öppnar och välkomnar mig in till våning två på Varvsgatan.

Jag kliver in, behöver jag säga mer???

Jag föll pladask. Jag fick en snabb visning av ytorna och genast var lokalen och kontoret inrett i mitt huvud. Där och då bestämde jag mig. Den här ska jag ha. Detta kan bli vändpunkten i mitt fotograferande. En egen studio.

Vi satt en god stund i varsin frisör stol och pratade. Och ju mer vi pratade desto fler idéer fick jag. Inte bara vad jag kan göra i studion, utan vad ner jag kan göra i egenskap av företagare. Idéerna ville inte sluta komma, dom bara växer och blir fler.

Jag tackade för mig och sa att jag bestämt mig till 90% för att tacka ja till lokalen. Men jag behöver bolla mina idéer med bla Anna-lena min revisor. Men lovade att lämna defenitivt besked senast tisdag.

Jag hade även innan pratar med några foto vänner om vilka planer jag har om jag nu kommer tacka ja till lokalen. Samtliga tyckte det var en utomordentligt bra idé även om jag får ligga i och nå över stadsgränserna för att kanske hålla allt igång.

Det blev måndag, klockan blev fem över åtta på morgonen när jag ringde Anna-lena. Hon skrattade och sa att hon gillar mina idéer. Att jag är så härlig som aldrig får slut på idéer. Så självfallet tyckte hon att jag skulle satsa på det.

Strax efter frukost, när jag gått igenom med mig själv och tagit mitt defenitiva beslut meddelade jag Tina vad jag beslutat…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *