Fånga dagen

Ett uttryck som för många kanske känns tjatigt, eller rättare sagt uttjatat.

Det var ju Robin Williams som en gång i filmen ”Döda poeters sällskap” förde detta egentligen kraftfulla citat på tapeten. Seize the day.

Jag har tidigare i mitt liv inte haft en åsikt om det egentligen. Men sedan mitt fotograferande har accelererat de senaste åren har jag så smått börjat tänka på just detta citat.
Förstår DU innebörden i det citatet eller följer du strömmen och tycker det är uttjatat?
Jag ska ge dig ett tips, sätt dig själv någonstans där du är helt avslappnad. Försök att hitta lugn och ro i tillvaron. Spelar ingen roll om det är en stubbe i skogen, en sten vid en sjö eller i soffan hemma. Bara du har lugnet, ensamheten.

Börja fundera på vad du värdesätter, förutom jobb, pengar och status i olika former. Vad är viktigast egentligen?
Jag vet vi måste tjäna våra pengar och att samhället är uppbyggt på att ständigt slänga och köpa nytt.
Men gå utanför det, vad gör dig lycklig?

Jag tror att vi alla har någon konstnärlig ådra inom oss.
Jag fotograferar, någon skriver musik, andra skulpterar eller formar i trä sten eller vad som.
Vad är din kreativa ådra? När du hittar den och börjar, om än för kortare stunder, leva med det tror jag du hittar en inre tillfredsställelse som gör att du värderar saker på ett nytt sätt. Bortom påhittade ideal pengar och status.
Fånga dagen…
Smaka på det igen i en ny eller annorlunda situation än hetsen runt köksbordet med familjen eller på jobbet där man egentligen inte hinner tänka alls många gånger.

Jag vet vad stress och utbrändhet handlar om, tro mig. Jag har varit där. Det enda stressen medför är skit på ren svenska. Och varför och för vem?
Inte dig i alla fall…

Sedan alla dessa ideal och falska attityder. Vem försöker vi lura?
Och varför kan eller får man inte vara som man är?
Läser man vissas inlägg på sociala medier finns det omöjligt så mycket tid på ett dygn som vissa försöker påpeka. Bara föra att passa in. En dag spricker den bubblan och du blir genomskådad.

Varför skapar vi ett samhälle med denna enorma stress och konstlade attityder? Jobba 10-15 timmar, hem duscha sova jobba igen. Varför? Vem vinner på det? Gör jag det? Även om jag jobbar häcken av mig som företagare i tio till tjugo år, även om jag sparar miljoner (ironi) så vad har jag för glädje av det om jag inte kan njuta av frukten av min framgång?
Att sedan lägga näsan i vädret och hastigt gå bort innan jag ens fått tulla på min framgång. Värdelöst.

Och där kommer klyschan om att dina barn får ju ändå ärva dig. Visst så är det. Men kan dom njuta av blodspengar? Deras arbetssituation kanske kräver detsamma. Jobba jobba jobba.

Missförstå mig inte nu, jag gillar verkligen bägge mina yrkes val så det är inte det.
Men det måste finnas en balans mellan hetsen och stressen och det som ger oss energi att klara av det.
För mig har jag insett är det inte pengarna på banken eller statusprylar som gör mig lycklig. Jo där ljög jag lite. Vissa prylar vill jag ha, men om dom gör mig lycklig? Nej, men det skänker en stunds tillfredsställelse. Andra prylar måste jag ha, för att klara vardagen, jobb mm.

Så vad gör mig lycklig? Jag vet egentligen inte, men jag vet att jag mår bra och känner en inre frid utan stress när jag är ute i naturen, och en extra krydda är när kameran är med och jag samtidigt får skapa.

Naturen är min ventil när saker och ting har en tendens att stiga över huvudet. Får jag sedan skapa bilder samtidigt så töms min hjärna på alla måsten och jag lever där och då. Fånga dagen…

Från fimen ”Döda poeters sällskap”

Mindfullnes, ett exempel.

Jag sitter i men arbetsbil på väg hem efter en veckas jobb. I kroppen har jag en känsla av oro, något är inte bra. Inte bara jobbet utan även andra saker spelar in.

På vägen hem bygger jag upp en otrolig stress och irritation och jag märker att jag mer och mer lämnar den personen jag egentligen är.
Ett monster bakom ratten växer fram.
Jag brukar inte stressa på mina långresor men den här dagen blev högerfoten extra tung och ALLA andra trafikanter var mer eller mindre idioter. Jag var bara tvungen att komma hem.

Väl hemma landar jag på lokala ICA butiken ”Trumpeten” Hämtar ut företagets nya kamera som i första hand ska användas för filmproduktion.
Kommer hem och packar upp den, ungefär samma känsla som om jag packade upp ett packet Kungsörnens Ideal makaroner…
Inte likt mig.

Spänningshuvudvärk och ångest börjar infinna sig. MÅSTE UT!!!

Slänger fotoväskan över axeln och mer eller mindre springer till bilen. Åker raka spåret mot Hults sommarhem. En härlig plats som oftast bjuder på lite avskildhet. Men egentligen var det nog inte avskildhet jag behövde. Men i mitt huvud skrek det efter det.

Parkerar bilen och inser att det finns flera personer där. Några husbilar och även husvagnar står där. Men ingen är ute. Först tycker jag det är bra, sedan känner jag att det vore trevligt om någon kom fram…

Himlen är underbar denna dag i maj, och solen värmer fortfarande även om vinden inte är en mjuk skön sommar bris.
Jag ser omgående mitt motiv, hur solen smeker vattenytan och kysser stenarna i strandkanten.

Lugnet tar över min kropp och jag känner huvudvärken och stressen sakta rinner ur min kropp som ett gift.
Lugn och harmoni börjar i stället flöda i mina ådror.
Kroppen blir tung, jag sjunker helt enkelt i hop på en sten och bara tittar ut över denna vackra sjö, Vänern.
Jag börjar bli mig själv igen.

Sakta sjunker solen ner i horisonten, molnen skapar konst på himlavalvet som bara en förvirrad själ kan se skönhet i.

Åter en dag har passerat, älskade har gått bort men inte förgäves. Även om saknaden för några har känts tung och svår så har lycka uppstått för andra.
Liv, precis som den här dagen har släkts i just denna stund, men samtidigt gett plats för nytt.

Vi behåller minnen av dagen och de liv som varit. Vi lagrar det i vårat innersta för att fram det vackra i våra minnen när vi som mest behöver dom.

Om några timmar gryr åter en ny dag, den som gått precis som de liv som kommit till sitt slut ser vi aldrig mer igen.
Men snart står vi där i framtiden med nya liv som föds, kärlek glädje och hopp spirar åter igen.
En ny dag kommer gry och nya möjligheter föds.

Livet.
Fånga dagen, för du lever det här och du lever det nu. Ta vara på det. 
Varje dag är unik, precis som du.

3 thoughts on “Fånga dagen

  1. Yvonne Edmark says:

    Gillar ditt sätt o sktiva ! Fångas av det och tycker också att det är fint att få läsa från en man jag känner lite grann. Of.
    Fortsätt skriva Tomas ! Dina ord och bilder behövs till folket ! Mitt andra hem är ju också naturen och det är ju ett ställe där vi kan släppa allt och det går automatiskt
    Vi behöver inte göra så mycket, bara sitta och VARA om man vill och det som är jobbigt rinner av och så fyller man på med naturenergi, ja det här vet ju du 😄
    Fortsätt Tomas ! Sluta aldrig 🙏✌🏻🔥
    Kram Yvonne 💚

    Svara
  2. tomashermannphotography says:

    Tack så mycket Yvonne.
    Jag ska göra mitt bästa för att fortsätta skriva 😊

    Svara
  3. Johan says:

    Hult ❤️ är Pärlan vid Vänern! Alla kategorier. Skönt att du kunde andas ut där.
    En så Fantastisk plats.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *