Som en gammal vän…

Jag äger, precis som många andra, en pryl som jag övervägt att sälja. Den ligger där, oanvänd, skriker på att bli upplockad och användas alternativt bönfaller mig att sälja den till någon som lovar att ta hand om den och nyttja den som den sig bör…

Så är fallet med min Nikkor 14-24 mm f/2,8.
Till en början ett av mina mest använda gluggar de första åren efter köpet. Men sedan ändrar man teknik, sätt osv till och med går utanför sin ”soft zoon” och gör något helt nytt tokigt och galet.

Men så ibland passar situationen som handen i handsken. Jag tar upp min 14-24, monterar den på kamerahuset och komponerar min bild.
Och samma visa varje gång när jag inspekterar bilden och det är lyckat resultat, så säger jag till mig själv ”dig säljer jag aldrig”

Parallellen är som med Magnus, en av mina allra äldsta och bästa vänner. Vi ringer inte varje dag till varandra. Inte heller varje vecka eller ens varje månad.
Men när vi ringer så har vi verkligen något att säga, något att leverera, precis som mitt 14-24.

Precis som med Magnus. När vi träffas eller pratas vid så tar vi bara upp tråden från förra gången. Oavsett om det var i går, förra veckan eller ett halvår sedan.
Det är det som är det fina med vänner. Dom finns där, i ur och skur. Magnus och min 14-24 😉

Raps

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *