Dagen efter, kvällen före..

Trots den käcka rubriken så berör faktiskt inte denna blogg alkohol överhuvudtaget 😉

Tack så mycket alla som kom till utställningen i Bäckhammar igår. 
Alltid lika trevligt att träffas och diskutera allt mellan himmel och jord.

Och lika roligt är det när besökare vet att man varit och fotat på en specifik plats och vill köpa bilder därifrån.
Det blir lite som att åka tidsmaskin när jag får leta i mina bildbanker efter bilder från dessa platser. Minnen tankar och reflektioner som dyker upp när jag återkopplar till bilderna jag får fram.

Nu sitter jag således här dagen efter utställningen och kvällen före mitt vardagliga jobb.
Nu har det gått mer än ett dygn efter utställningen stängde och jag har åkt och installerat mig i husvagnen i Landvetter för en ny arbetsvecka. Förhoppningsvis en vecka med många nya inputs. Förväntningarna är faktiskt stora på fler plan får jag säga. Men mer om det vid ett annat tillfälle.

Gårdagens utställning bjöd på många trevliga samtal som sagt var. Dom flesta för att säga i princip alla var trevliga, men, det finns alltid ett men. Jag hade en diskussion med en herre om foto egentligen är konst, och hur mycket jobb jag lade ner på att i hans tycke förvränga mina bilder till något man normalt inte ser. Han syftade då på hur vattnet blir i vissa bilder liksom färgerna.
Jag tänker inte gå in på i detalj hur och vad vi diskuterade, men tänkte däremot beskriva hur jag jobbar när jag tar mina bilder.

När jag fotograferar och producerar mina bilder så gör jag egentligen enbart detta för mig själv. Jag bryr mig egentligen inte om vad du eller någon annan vill se för bilder, såvida inte du köper min tjänst att fotografera det enbart för din skull.
Detta för mig är högst belönande när ni som kunder delar min syn & känsla när ni vill köpa mina bilder.

Jag har en viss syn på naturen och omgivningen som jag vill återberätta på mitt vis och ur mitt perspektiv. Din åsikt i just det ögonblicket är för totalt oväsentligt för att tala klarspråk. Carl Larson hade sina mulliga kvinnor och jag mina långa exponeringar.

Det som sker när jag kommer till en plats som jag ska fotografera så har jag redan allt som oftast redan en eller flera bilder klara i mitt huvud.
När jag sedan är på plats börjar ett arbete som består av att hitta just den platsen för bilden som ger mig det jag söker. Det gäller ju även att skapa en bild som får ett djup och en viss tredimensionell känsla vilket i sin tur gör den mer levande.

För att citera en av gårdagens besökare ”Det känns som att man ska bli våt när man böjer sig fram för att studera bilden..”
Med sådana kommentarer så vet man att man lyckats.

Hammarö sydspets 2018

En annan besökare tycke att det är väl ingen konst att knäppa en bild. Är väl bara att ställa kameran på 1/2000 sekund så är det klart. Visst, man kan göra så, vem är jag att döma någon??

Men för mig är det något annat. Jag älskar att strosa runt på platsen som jag ska fotografera. Försvinna lite grann i mig själv. Studera vrida och vända på perspektiven och plötsligt ser jag den. Min komposition.
Omsorgsfullt komponerar jag bilden med den typ av objektiv jag vill använda och om jag ska använda filter eller ej.
Till 99.9% är min kamera monterad på stativ för så rak och stabil bild som möjligt.

När allt är riggat och klart och jag sedan är nöjd med min komposition så är det nästa detalj som jag väntar in. Ljuset. Bilden skulle bli en katastrof utan rätt ljus

För att här falla tillbaka på min första herre och hans syn på fotografering. ”Så där har jag aldrig sett att det ser ut” var en annan kommentar jag fick följt av att det där var allt nog konstgjort.

Faktiskt inte. Tålamod är något jag ibland saknar, men inte när jag fotograferar. Jag kan vänta i timmar på rätt ljus eller omständigheter innan jag trycker av. Som i bilden ovan.
Tidig gryning och det ljus som inträffar sker under ett ganska snävt fönster av tid. Att sedan den lite längre exponeringen suger in mer ljus och färger förstärker naturligtvis intrycket i bilden. Men det är ingen konstgjord bild. Ingen s.k HDR bild.
Det var faktiskt så här magiskt när jag fotade då. Men det gällde att var uppe i tid. Klockan är strax före halv fem denna härliga maj morgon 2018 och jag var på plats strax före kl fyra.

Så åter igen, jag fotografer inte för din skull utan för min egen skull. Mina bilder behagar inte alla. Jag tycker heller inte om all konst, men för den skull pratar jag inte nedlåtande om den konstnären eller dennes verk.
Konst är en tolkningsfråga, det finns inget rätt eller fel. Det är var människas sätt att uttrycka sig och våga skapa, det måste man respektera. Oavsett om det är i olja, med en kamera eller ett stenblock som ska formas.
Vad vill du åstadkomma, vad brinner du för som du vill skapa?


När jag fotograferar skapas ett band som för mig är unikt för varje enskild bild.
Det är precis det bandet jag upplever som ingår i mitt äkthetsbevis när just du köper en bild av mig. Det du får ett av mig unikt minne beskrivet till just din bild.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *