”Privat väg”

Som rubriken antyder är detta eller dess kusin ”Privat mark” tyvärr en alltför vanlig skylt utmed Vänerkusten liksom många andra insjöar i Sverige.

När jag planerade den gångna helgens fotoutflykt med hjälp av olika kartor och Google så får åtminstone jag en bild framför mig om hur och vad jag ska fotografera.

Man packar bilen för en dag ute och planerar vara borta till sent på kvällen. Styr kosan till den tilltänkta platsen och låter bilens navigator tryggt lotsa mig fram. Väl framme står dessa skyltar mer eller mindre på rad…

Vid vissa vägar har dom för säkerhetsskull monterat en bom, självklart förstår jag att människor är rädda om sin egendom, men man känner tydligt ilskan och frustrationen sakta komma krypandes när man inte kan komma fram.

Jag hoppar ur bilen och haffar första bästa stugögare som är i fullärd med vårstädning och att elda i sin trädgård. Jag presenterar mig och vill lämna över ett visitkort då jag vänligt förklarar mitt ärende. Han var inte alls intresserad av att prata eller ta mitt kort utan tyckte mer eller mindre att jag kunde fara och flyga. Och han avslutade med ”Det ska vara ett jävla rännande, privat är privat. Köp din egen mark”

Gubben vände på klacken och luffade vidare, jag lunkade moloket tillbaka till bilen som en liten pojke som precis tappat sin lördagsgodispåse i bäcken…

Det var till att hitta en ny plats då. Spanade runt och hittade något som såg okej ut och styrde då kosan däråt. Återigen, ”Privat väg” och en vägbom. Och på ren Svenska sa jag högt för mig själv ”Men det var väll själva fan…”

Jag hoppade ut ur bilen och spanade lite försiktigt om jag kunde se någon i den stora villan bredvid vägen. Ingen lycka, men på håll såg jag ett äldre par som var ute med sin hund, så jag beslutade att vänta in dom och se hur hjälpsamma dom var.

Åter igen förklarade jag på vänligt sätt vem jag var och vad jag hade för ärende. Och lika vänligt svarade dom att udden jag var intresserad tillhörde en bryggförening, därav skylten. Men platsen var tillgänglig för allmänheten.

Jag tackade så mycket för hjälpen och begav mig iväg ut på mitt äventyr. Dock var den här platsen långt ifrån min ursprungliga planering med både brygga och pir, samt att jag redan tappat nästan två timmar.

Nåväl, jag fick några bilder som blev helt okej. Och jag lagade min mat och kokade mitt kaffe över öppen eld.

Men vad vill jag ha sagt med detta då?

Jo, jag skulle vilja veta mer om rättigheter och skyldigheter för att nå kustlinjen. Och hur nära vattnet kan man äga mark? Inte för att jag tänker klampa in på en sommarstugeägares tomt bara för att komma åt strandlinjen. Mer om hur man har rätt att vistas inom stugområden mm som är utlyst som privat.

Hur som haver blir jag ibland både upprörd och irriterad över hur svårt det är att nå strand och kustremsorna vid våra insjöar.

Sjötorp Västragötaland.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *